Hej
Övrigt
Sparris
Asparagus officinalis
Sparris är en mycket gammal kulturplanta, känd av egyptierna för 5000-6000 år sedan. Odling i Skandinavien
är känd först sedan 1700-talet.
Det finns två typer av sparris. Den vita odlas på höga sängar och skärs av under jorden då toppskottet bryter fram. Det är viktigt att undvika ljus eftersom detta medför missfärgning.
Den gröna sparrisen växer ovan jord och skärs av vid jordytan när den fått lagom längd. Det är således betydligt mindre arbete i samband med odling av grön sparris.
Sparris, framför allt den vita, serveras alltid kokt. Sparris har mild, fin smak. Den gröna har kraftigare smak än den vita. Koka sparris försiktigt. Det är viktigt att sparrisen behåller sin spänst. Servera sparrisen varm med smör eller smörsås som ensamrätt, eller som tillbehör till kött eller fisk. Man kan också låta sparrisen kallna, hälla över en god dressing eller sås och marinera en stund på fatet innan sparrisen serveras. Den gröna sparrisen går också bra att woka och grilla.
Färsk sparris har kort hållbarhet och bör förvaras kallt, +2-4°. Knopparna är känsliga och extremt varsam hantering rekommenderas.
Tillbaka
